Jag är sällan den som skriver något politiskt eller om något känsligt ämne. Varför vet jag inte. Men efter att jag lyssnade på en podd idag så kände jag bara hur det kröp i skrivfingrana. Och den är bloggen är ju ändå min dagbok, så varför inte kände jag! 

Den 8 mars, när det var den internationella kvinnodagen, så kände jag inget särskilt. Jag läste några rubriker på tidningar och i mitt flöde på sociala medier fanns det massor av inlägg. Men det var liksom ändå inget som berörde mig på djupet. Inte där och då. 

Men idag lyssnade jag som sagt på ett poddavsnitt, Women av Livet på läktaren, där dom pratade om internationella kvinnodagen under hela avsnittet. Och jag tyckte att det var så intressant att lyssna på. Och jag började tänka själv. Varför reagerade inte jag starkare den 8 mars? Svaret var enkelt. Tack vare den omgivning som jag har runt omkring mig. Och det är därför jag skriver detta inlägg. För att hylla dom runt om mig som har gjort den till den jag är idag och för att dom är så bra i största allmänhet. 

När jag växte upp var jag en typisk "pojkflicka". Jag lekte lika gärna med Polly Pocket som med bilar. Jag hade rosa kläder. Och jag ärvde storebrosans kläder. Och det där följde med mig vidare i livet. Som tonåring roade jag och en kompis oss lika mycket med att sminka varandra och"modella" som att åka cross och moped. Jag tycker lika mycket om att fiska, åka båt, bli skitig, elda och spela TV-spel som jag tycker om att shoppa kläder, baka, måla naglarna och rita. När jag var liten ville jag bli artist. Nu vill jag bli polis. Allt det här är bara naturligt för mig. Det är naturligt för mig för att det är aldrig någon som har gjort någon skillnad på vad jag vill göra. 

När jag stod timme ut och timme in och fiskade när jag åkte båt med pappa, så sa han aldrig att jag borde gå in och leka med dockor istället. När jag åkte cross i skogen så sa mamma aldrig att jag skulle hålla mig inne och göra något istället. Det kan tyckas vara små saker, men det är det som gör det stora hela tror jag. Mina nära och kära har inte format mig till en pojkflicka. Dom har låtit mig vara Sanna.

Så det jag vill säga med det här inlägget är - Tack till alla er som finns i min närhet. Ni är bäst! Ni har gjort att jag ALDRIG har känt mig annorlunda för att jag är tjej. Ni har låtit mig vara den jag är och låtit mig utvecklats till den jag blivit. Ni är dom som jag vill hylla, några dagar i efterskott. 

Att efter en natts jobb få komma hem och äta frukost, och sen krypa ner i sängen bredvid honom. Det är lycka.

Finns det någonting bättre än att krypa ner i sängen och gosa in sig i täcket? Nej, jag tror inte det. Det är det jag längtar efter ungefär så fort jag har blivit upp. Helt klart bästa känslan. Och det är precis vad jag nu har gjort.

Eftermiddagen vi hade ihop efter jobbet blev inte som planerad, men ändå bra. Vi började med att kolla på en repris av en curlingmatch. Och jag slumrade, såklart, till lite. Sen åkte vi iväg och tvättade vår vita pärla. Eller den var inte riktigt vit innan vi kom fram till tvätthallen, utan mer grå/beige med inslag att svarta stänk. Men nu skiner den igen.

Sen åkte vi hem igen och lagade fläskfilé med pressad potatis och sallad till middag. Den åt vi i soffan samtidigt som vi kollade på en gammal Johan Falk-film. Det var ungefär det vi orkade anstränga oss med.

Men det bästa av allt på hela dagen var den här buketten. Som jag fick av den finaste killen. <3 Jag är lyckligt lottad som har dig!

Oj, va dagarna och veckorna går fort! Jag tyckte nyss att det var januari. Och nu närmar vi oss mitten av mars. Det går så fort att jag inte hinner med alls. Det skrämmer mig lite. För det dröjer nog inte länge till innan solens strålar värmer på riktigt och innan man hör takdropp vart men än går. Och den tiden vill man ju ta vara på, och njuta av. Så jag hoppas att vi får en fin och lång vår som sakta men säkert går mot sommar.

Än är vi inte riktigt där. Såhär såg det ut när jag väntade på bussen idag.

Bussen tog tog mig till jobbet tidigt i morse. Jag och Marcus, och Keaton, gäspade ikapp när klockan ringde och vi var tvungna och ta tag i dagen. Eller Keaton ligger nog i kökssoffan och sover medan jag och Marcus jobbar på varsitt håll.

Idag slutar vi nästan samtidigt, jag slutar lite före honom. Vad som händer då är inte bestämt. Vi ska nog rensa och städa lite hemma. Vi har tvätt som ligger ovikt och saker som ska läggas på ett annat ställe än där dom ligger just nu. Så vi kommer nog roa oss.

Idag är det våran dag. Vår sexårsdag. Tänkt att vi har hållit ihop i sex år. Och tänk så mycket vi har varit med om under den här tiden. Och tänk så mycket vi har gått igenom. Ojoj. 

Idag för lite mer än sex år sedan handlade ungefär hela livet om den här killen. Vi hade börjat att skriva och träffas igen efter att han hade kommit hem från USA. Vi bråkade, pratade, skrattade och bråkade. Och pratade. Fram och tillbaka som den värsta, och bästa berg-och dalbanan någonsin. Vi träffades i stort sätt varje dag och varje kväll. Och gjorde vi inte det så hördes på telefon. Samtidigt som mina känslor var ett enda stort kaos så pekade dom mer och mer åt samma håll. Rakt mot honom. 

Och så en kväll, i Östersund så sa det bara poff och så kändes allting bara klockrent. Det var ju klart att det skulle vara vi. Även om vi aldrig sa det där och då. Det gjorde vi senare. På curlinghallen i Sveg. Och mamma, du kan sluta läsa nu för annars kommer du få reda på vad din då 16-åriga dotter pysslade med. ;)  

Vi bestämde oss för att vi skulle träffas och dricka lite cider och bara umgås. Jag bodde hemma och han likaså. Så att vara hemma hos någon av oss var inte aktuellt. Det enda stället vi kunde vara på var curlinghallen, där allting hade börjat några år tidigare. Så efter en tripp på systemet så hamnade vi där. Där pratade vi, skrattade massor och pussades lika mycket. Drack cider och spelade dryckesspel. Och så kom det ett påstående: Alla som är singlar ska dricka en klunk. Och ingen av oss drack. Där och då blev det vi. Och det har det varit sen dess. Och det är jag så glad över. 

Jag är glad över att du blev min curlingtränare en gång i tiden. Jag är glad över att vi lära känna varandra på alla plan som finns innan det blev vi första gången. Jag är glad över att vi har klarat av ett distansförhållande, två gånger under dessa sex år. Jag är glad över att jag känner att du är den jag vill bli gammal och senil med, så att vi kan bli nykära igen. Jag är glad över alla resor vi har gjort. Jag är glad över att vi har växt så starka att vi har köpt en lägenhet och en bil tillsammans. Och att vi har vår älskade hund med oss. Jag är glad över att jag har dig. Och framförallt, så är jag väldigt glad över att du inte drack en klunk den där kvällen för sex år sedan.

Vilken underbart häftig promenad jag och Keaton precis kom hem ifrån. Planen från början var egentligen bara att vi skulle ta en kortare promenad inne på området, men tanke på att det snöade, var kallt och mörkt. Men så tänkte jag att jag bara skulle släppa han en bit in på fältet, så att han fick springa av sig. Det var dock så himla fint ljus där ute så det slutade med att vi gick hela rundan. En timme av pulsande, snöande och skratt. Keaton levde life när han fick springa runt bland maaaassa nysnö. Det gick inte att hålla sig för skratt, haha. 

Jag försökte fånga ljuset på bild, men det gick sådär. På ena sidan fältet var det mörkt, och på andra sidan ljust. Det kändes som att kraftledningen som vi gick under var det som skiljde mörkt och ljust åt. 

Hej på er allihopa. Allt bra med er? Med mig är det bara fint. 

Då var första tisdagen i mars avklarad. Min tisdag bestod av en tidig morgon där klockan ringde strax efter klockan fem. Sen blev det en tur med bussen in till jobbet och där var jag till strax före klockan 15. Jobbdagen gick faktiskt väldigt fort, iallafall stundvis. Och det är helt klart på grund av dom kollegor man har. Guld värda!

När jag kom hem igen så dammsög jag gästrummet och piffade till vår gästsäng lite, då den såldes idag. Vi vill inte ha mer besök förstår ni. Nejdå, jag skojade bara. Hos oss är alla besök välkomna! Men iallafall. Vi ska sälja den för att vi ska kunna flytta in vår kökssoffa in i gästrummet i stället. Jag har alltid ha en dröm om att ha en kökssoffa, för jag tycker att det känns så hemtrevligt och mysigt. Men hos oss passade den tyvärr inte in. Eller det blev lite för trångt, så det kändes inte helt rätt. Så nu byter vi ut gästsängen till en soffa istället, och hoppas att det blir bra.

Här har jag lite inspiration till hur jag vill att det ska se ut i vårt kommande hus.

Och dom som har varit hos oss vet att det inte riktigt ser ut såhär hos oss just nu. Men en sak som är säker är att det blev väldigt rymligt i gästrummet nu. Sängen har ju tagit upp en ganska så stor del av rummet tidigare. Och nu får vi en soffa som kan vara just en soffa när vi inte har gäster, och som kan vara en gästdubbel-säng när vi har gäster. Det blir nog toppen det här.

Efter att försäljningen var gjord så gick jag in och började förbereda middagen. Idag lagar vi mat i crock-poten och det luktar ljuuuuvligt! Hos oss serveras det kycklinggryta med ris. Klockan 19:15 för den som vill komma. ;) Vi har aldrig gjort den förrut, så jag hoppas att den smakar bra. Det är jordnötssmör och sweetchili sås vi, så det borde ju bli bra tycker jag. 

Efter middagen ska vi hjälpas in att bära in soffan, åka på Ica och köpa lite frukost och panta. Sen blir det nog inte så mycket mer. Lite chill i soffan kanske. Marcus börjar jobbet 06 imorgon, och jag 06:45 så det blir en tidig kväll för oss båda. På återseende!

Och den här veckan ska bli lite spännande. Jag har ju velat ha in mer rutin och vardag i mitt liv. Och den här veckan jobbar jag dagpass alla dagar utom på fredag, då jag är ledig. Det jag mer säkerhet vet är att jag kommer vara väldigt trött eftersom jag ska kliva upp strax efter fem sex dagar av sju.

Men iallafall. Idag efter jobbet åkte jag och Marcus på Bauhouse och IKEA för att handla lite smågrejer, men vi kom ut tomhänta. Efter det åkte vi på Ica för att handla till middagen, som nu står i ugnen. När vi kom hem började vi dock med att chilla i soffan.

Efter maten hoppas att jag vi kan göra något mysigt, typ spela spel. Bara umgås, han och jag.