Idag har min energi verkligen varit på noll. På jobbet, hemma och i humöret. Jag har inte haft lust med något förutom att ligga extra nära Marcus och kramas. Jag tror att det är en kombo av att min underbara ledighet är slut och en stor dos av hemlängtan. Den kommer och går med jämna mellanrum.

Jag är iallafall glad över att jag har världens mysigaste dagar bakom mig, där jag har hunnit med så mycket och träffat så många. Jag har campat hemma hos pappa. Träffat mormor och morfar, och Mino. Ätit lunch med lillebror. Träffat mamma. Busat med lilla Alicia. Och hälsat på hennes fina föräldrar. Tillsammans med han med stort H. Vilka fina dagar. Mitt hjärta svämmar nästan över av kärlek för alla dom här personerna som jag har i min närhet.

Det känns skönt att dom inte är mer än 3, eller 4,5, timmes resa bort. Och det känns skönt att vi får nytt besök redan i övermorgon. Och efter det dröjer det inte många dagar innan nästa besök kommer.