Efter några dagar av panik, kaos, hopp, förtvivlan och tillslut ett någorlunda lugn så är jag tillbaka. Dom senaste dagarna har verkligen varit hemska. All våran vakna tid har gått åt till att kolla och läsa på nyheterna. När vi har vaknat på nätterna så har vi på en gång tagit upp telefonen och kollat om det står något nytt.

Det har faktiskt varit fruktansvärt. Att när man vaknar på morgonen så vet man inte om stugan finns kvar. Man vet inte om Olingdal står kvar. Man vet inte om någon har förolyckats i lågorna. Usch. Fy fan. Dessvärre är det här långt ifrån klart, men som det ser ut nu så är det mycket stabilare än vad det tidigare har varit.

Såna här dagar förstår man verkligen vad som betyder något. Nära och kära. Djur och natur. Trygghet. Alla människor som ställer upp för alla. Vad hade vi varit utan detta dessa dagar?