Som rubriken antyder försökte vi att få till lite julstämning hemma hos oss igår. Vi har inte riktigt förstått att det är julafton om ungefär en vecka (är det någon som har det förresten?). Vi börjar få liiite stress över att det är en del som ska göras innan julfirandet kan dra igång på riktigt. Men igår bockade vi av lite saker iallafall. 

Vi kokade kola. En hallonkola. Som blev ljuvligt god, men kanske lite för hård. Vi har inte skurit upp den i bitar än, men när vi provade att skära i den fick man ta i för kung och fosterland som att få loss en bit. Väl i munnen mjuknade den direkt och blev helt sagolik. Dagens uppgifter blev att försöka få till fina bitar av den, och att rulla in bitarna i smörgåspapper. 

Efter årets första julbak monterade vi ihop våran gran och pynta den. Titta så fin den blev. Och våra Mario-kulor gjorde sig så himla bra i granen. Dom passar perfekt hos oss! Jag la under alla paket vi har fixat hittils under granen, för det tycker jag bidrar till julstämning. Plus att man blir extra nyfiken och förväntansfull då. 

Förutom att paketera kola så är eftermiddagens plan att julpynta klart lägenheten. Köket är redan klart, men resterande rum är inte särskilt juliga ännu. Det ska vi råda bot på idag när vi kommer hem från jobbet. Jag tycker alltid att det känns så hemtrevligt när man här julpyntat. Det blir som mysigare då. 

Igår var det galej! Vi hade vårt årliga julbord, som sällan blir ett vanligt julbord, haha. Vi var på Brasseriet, en restaurang som mest har skaldjur egentligen.

Kvällen började vid 18-tiden då det var lite mingel och tid för att alla skulle hinna komma dit i lugn och ro. Det var en mysig stund. Att få sitta och prata med alla, dricka lite rödvin och skratta. Massor skrattade vi. Men det bästa måste ändå ha varit att få träffa Denice igen, min sköna böna.

Vid 18:30 gick vi och satte oss till bords och förrätten kom in. Vi hade innan fått några rätter att välja på. Jag tog rökt lammfiol med äpple, lingon och kavring. Den var så god! Till vamrätt hade jag beställt flankstek med krokett och flera former av kål. Den var så där i ärlighetens namn. Köttet var dels för rött gör min smak, men också rätt segt. Så ingen höjdare.

Resten av kvällen bjöd på prat, skratt och alkohol. En underbart rolig kväll som verkligen behövdes. Det är så viktigt att träffas utanför jobbets fyra väggar ibland.

Marcus kom och hämtade mig när han slutade jobbet klockan 23. Med sig hade han köpt blommor till mig. Finaste människan. När vi kom hem åt vi lite chips i soffan innan vi kröp till kojs.

Idag fyller han år. Mannen. Myten. Legenden. Pappa. Snusmumrik. Pappa Snus. Papi. Kärt barn har många namn.

Han som älskar födelsedagar och paket mer än någon annan människa på jorden. Han som älskar paket så mycket att han bokade sin hemresa från Spanien just så att han skulle komma hem idag. Och jag lovar att du ska få massor av paket när vi träffas nästa gång.

Grattis igen pappa! Världens bästa pappa. Just idag är jag extra glad över att få säga grattis till dig. <3

Det blev ju en hel del shoppande på våran resa. Både i shoppingstaden New York, men också i Karibien och i Orlando. Jag tänkte visa upp en del av allt jag handlade. Jag själv tycker att det är roligt att läsa såna inlägg, så jag hoppas att ni också gör det. Annars får ni väl stänga ner. 

Tro det eller ej, men vi köpte lite alkoholhaltiga drycker. Vi brukar alltid ha med oss minst några flaskor hem, när vi har varit utomlands. Flaskan längst till vänster är en rom vi köpte mer eller mindre på stranden i Jamaica. Den hade smak av kanel. Vi fick provsmaka den innan vi köpte den, och det smakade typ godis. Eller efterrätt. Det smakade inge sprit alls (farligt farligt).

Flaskorna till höger är tequila. Jag trodde inte att vi skulle komma hem med två flaskor tequila, det kan jag säga. För när jag tänker på den typ av sprit så tänker jag på shot, citron och kaos. Jag själv har tagit typ fyra shots av tequila i hela mitt liv, så jag har inga egentliga erfarenheter av det. Men det klingar inte bra i mina öron, det kan jag säga. Men när vi fick provsmaka tequila i Mexiko, omg. Det var så gott! Vi provade sex olika sorter, och alla var goda. Ingen av dom smakade speciellt mycket sprit utan smakade bara gott. Vi köpte två smaksatta tequila, en som smakade mandel och en som smakade vanilj. Jag ser framemot att testa alla dom här skönheterna hemma sen. 

Ingen i våran närhet har väl undgått att vi älskar att prova olika godisar när vi är utomlands. Det finns ju så mycket kul! Vi köpte en drös med påsar av Reese's, som är chokladgodisar med jordnötssmör. Och dom är finns ÖVERALLT i USA. Sen köpte vi lite annat godis som vi egentligen bara ville prova för att det är kul. Det ni ser till höger, Orbit, är tuggummi. Jag köpte många förpackningar och håller nu tummarna för att alla är goda. Jag är bara smakat några få smaker innan. Vi köpte också två chokladkakor från Mexiko, som vi egentligen tänkte smaka redan på kryssningen, men det blir inte av. 

Vi köpte såklart en del presenter. Vissa av sakerna hann jag inte ta kort på innan vi gav bort det, men här är några av sakerna iallafall. Världens gulligaste grytvantar, som är handgjorda av kvinnor på Haiti. Vi gav bort en till mamma, en ska Marcus mormor få i julklapp och två ska vi ha själva. Vi blev helt kära i dom. 

Vi har ju som sagt inne på en Nintendo-butik. Där ville man ha massor av saker, även om det var mycket som var "onödigt". Vi köpte iallafall en tröja (present), julgranskulor med Super Mario-motiv (som kommer passa perfekt i vår gran) och sen köpte vi ett Super Mario-pussel, som jag inte har knäppt kort på. 

Så här ser våran nya högtalare ut. Den ser kanske inte mycket ut för världen men den är häftig. Jag behöver dock ta körkort på den innan jag kan använda den fullt ut. Den är röststyrd, så man kan säga åt den att byta låt. Man kan be den att starta en timer, för att typ koka pasta. Den kan också höja och sänka volymen. Lite stört att prata med en högtalare, som hör vad man säger fast man spelar musik. Han den där jag bor med är helnöjd, såklart. Jag är nöjd bara jag får igång den musik jag vill på den. 

På Victoria Secret köpte jag lite lukta gott. Tre body mist som jag gillar skarp! Alltid roligt med lite nytt. Och jag fick dom dessutom för en billig peng (älska outlet). 

På Victoria Secret har dom ju också underkläder och kläder. Jag köpte en drös med trosor och en megasöt blommig, genomskinlig topp, som inte är vintervänlig, haha. 

Jag är ju som bekant ett fan av att handla kläder. Har alltid varit och kommer alltid vara. Så är det med det. Och ja, det blev endel kläder nu också. Allt har jag inte ens knäppt kort på nu, för resten låg i tvättmaskinen eller hade precis blivit inlagt i garderoben. På den första bilden ser ni ett par ljusa jeans, som är avklippta i benen och har en frän knäppning istället för dragkedja (som inte syns på just den här bilden). Överst ser ni två toppar. En mönstrad med korta ärmar, som kanske inte känns så jag men som jag inte kunde släppa taget om. Den blåa har långa ärmar, och jag bara älskar färgen! Klarblå

I mitten är det två tröjor i samma modell men i olika färger. Mjuka och härliga, och jag hoppas att dom kommer komma väl till användning nu under vinterhalvåret. Och under den blåa är det en basic t-shirt från Hilfiger. Perfekt passform och material. Kommer att användas flitigt!

På Nike-butiken köpte jag det som jag tror att jag är mest nöjd över, ett par nya svarta gympaskor. Det har jag velat ha så länge. Och nu är dom äntligen mina. Jag har typ inte använt några andra skor sen jag köpte dom här godingarna. Perfekt att ha på jobbet eller när man ska på stan. Dom är snygga och otroligt sköna. På Nike köpte jag också en långärmad träningstopp som jag ska använda när fotjäveln har slutat göra ont. I New York var jag också tvungen att köpa en mössa för det drog svinkallt om öronen. Det fick bli den här snyggingen. Roligt med lite färg, jag som ibland är rätt svart av mig, haha. 

Med hem fick också en jacka följa, men den har ni sett på bilder tidigare. En svart tunn täckjacka, från Hilfiger. Den är jag också väldigt glad över att jag köpte, för jag behövde den verkligen i New York. Jag hade annars bara med mig en kappa som inte går att stänga. Hade jag bara haft den på mig hade jag varit hundra resor värre i min förkylning än vad jag är nu. Sen blev det ju som sagt lite mera kläder. En knallröd myströja som ni ser lite av på denna bilden: 

Vi/jag handlade garanterat mer än det här, men på det stora hela så tror jag att jag har fått med det mesta. Jag har inte knäppt kort på småköp, typ en kortlek. Vi håller fortfarande på att försöka hitta platser åt det vi köpt. Men det blir bra. Just nu är det i största allmänhet rörigt i våran lägenhet så. 

Efter att ha slängt in massor av tvätt i tvättstugan blev det dags för frukost. Knäckebröd och Ica-vatten. Som jag har längtar efter det efter några veckor utomlands. Borta bra, men hemma är alltid bäst.

Det fanns fullt av fotografer som sprang runt på kryssningsbåten och knäppte bilder. Här är en av dessa bilder som vi tog, hela gänget. Med en bild på båten i bakgrunden. Stiligt sällskap måste jag säga! Vilken resa vi har varit med om.

Och då var vi på resande fot. Igen. Men den här gången på väg hem. Helgen har vi spenderat i Sveg. Nu i efterhand så kanske det inte var så jättesmart att blåsa direkt från Arlanda till Sveg. Det hade varit otroligt skönt att ha haft helgen hemma och fått tvätta, packa upp, ställa in saker på sin plats och julpynta. Men min guld-mamma har fixat en stor del av våran tvätt, så nu är det inte alltför mycket kvar. Och vi kommer hem typ 19 ikväll, så vi hinner göra lite ikväll också. Jag jobbar natt imorgon så jag kommer att ha hela dagen på mig att pyssla på.

Iallafall, så har det varit väldigt mysigt att ha fått en helg i Sveg. Det var ett tag sen vi var där nu, och det kommer dröja ett tag innan vi kommer dit igen. Så beslutet kändes ändå rätt i hjärtat.

Vi har inte gjort så mycket alls i helgen. Mest bara myst på med nära och kära. I fredags när vi kom upp åkte vi direkt till mamma och junior. Där åt vi lax och snackade om hur vi alla har haft det. Mamma och junior fick också några presenter från olika länder. Vi blev inte där så jättelänge, då vi var ganska möra. Så vi åkte hem till Börje och Pernilla där vi duschade av oss rese-ofräschheten och la oss och sov.

På lördagen vaknade vi till ett vitt Sveg. Det hade snöat som tusan under natten, så ett vinterland visade sig när vi öppnade ytterdörren. Vid lunchtid gick vi till gammelgården, där det var julmarknad. Vi strosade mest runt och myste. Vi köpte en burk honung från Herrö och Marcus köpte korv från Mora. Efter det gick vi hem och åt lunch. Köttbullar och stuvade makaroner <3 Husmanskost i mitt hjärta.

Den kvällen spenderade jag hos mamma. Jag åt middag där med dom och sen byggde vi pepparkakshus. Eller mamma hade redan byggt ihop det så det blev mitt och Lucas uppdrag att styla till det. Det blev finare än finast. Vi lekte lite och kollade sen på Greveholm i Lucas säng innan han skulle kojsa. Då var jag uppe en stund till och då kom Marcus så att vi kunde kolla på lite film ihop. Han åkte efter midnatt och då kröp jag ner i sängen bredvid lilleman. (som förövrigt både sparkades och snodde täcket av mig)

Söndagen sen då. Då blev jag väckt av att Lucas skrek BU och knuffade på mig. Snacka om att bli klarvaken på en gång. Skitunge. Jag klev upp och åt frukost. Efter det klädde vi julgranen. Så nu står den där och fixar julstämning.

När familjen Kurki några timmar senare hade vaknat till liv åkte jag dit för att äta grötfrukost/lunch. Det vill man ju inte missa. Både jag och Marcus blev så trötta efter det, så vi gick och tupplurade i soffan. Jag tror vi sov i 2-3 timmar innan vi vaknade till liv igen. Så slitna. Och då var det nästan middagstid. Jag och Marcus var kockarna för kvällen och vi lagade asiatisk torsk, med citrongräs och kokosmjölk. Mums.

Nästa punkt på schemat var pepparkaksbak hos mamma. Att baka pepparkakor ger iallafall mig julstämning. När det var klart junior och la sig. Jag följde med Marcus och Pernilla till kyrkogården, innan jag åkte tillbaka till mamma för att kvällsfika, kolla på film och tillsist sova.

Och idag då. Då vaknade jag tidigt eftersom Lucas skulle till skolan och mamma till jobb. Min dag började med att kolla på julkalendern med dom, och sen kolla medan Lucas öppnade sin adventskalender han fått av mig. Sen körde vi honom till skolan och mamma körde mig till Marcus där jag slumrade lite till.

När vi klev upp så packade vi ihop våra grejer och fixade klart allting för att åka tillbaka till Vässan. Och i skrivande stund sitter vi i bilen på väg dit.

Ja, det blev ett ganska långt inlägg ändå tillslut. Det var min helg. Den har varit mysig. Och välbehövlig. Jag behövde få krama mamma och Lucas lite. Jag behövde andas frisk luft och ha det tyst omkring mig. Och framförallt, så behövde ha all denna snön runt mig för att få julstämning. Nu vill jag bara hem och julpynta, fixa julgodis och dom sista julklapparna.

Och så var den sista dagen i New York kommen. Iallafall för den här gången. Vi tog lite sovmorgon idag, och klev upp först vid 9:30. Skönt. Dom andra gick och åt frukost på grannrestaurangen, men jag och Marcus var verkligen inte sugna på nå mer ägg eller bacon. Så eftersom vi ändå skulle till Nintendo-butiken en bit bort så bestämde vi att vi skulle äta frukost någonstans ute på stan.

Iallafall. När vi nästan hade kommit fram till Nintendo-butiken fick vi en chock. Jag trodde först att det var massor av uteliggare som sov just på den gatan, för det var massor av tält och sovsäckar där. Men sen sa Marcus: Åh nej, vi kommer aldrig att komma in här.
Jag fattade inte ett skvatt vad han snackade om. Men tydligen skulle Nintendo släppa ett nytt spel i dagarna. Ett spel man tydligen köar till. Så Marcus trodde att det skulle vara 100-tals meter med kö in i den butiken vi skulle till. Men när vi kom fram till entrén så visade det sig att det inte alls var mycket folk i butiken. Tydligen så skulle spelet släppas vid midnatt mellan femte och sjätte. Så massor av människor hade tydligen sovit en natt på gatan, och hade för avsikt att sitta där utanför i minst 12 timmar till. För ett spel. Helt sjukt!

Väl inne i butiken så köpte vi det vi skulle och gick sen och köpte mackor. Avokadomacka med kyckling för mig, och ost och skinkbaguett för Marcus. Sen delade vi på en lemonad. Och det var precis vad vår mage behövde efter dom här veckorna.

När vi hade käkat klart gick vi till vår grannbutik, som var en chokladbutik. Ops.. Där köpte vi lite amerikansk choklad. Sen gick vi upp till rummet igen och packade ihop våra grejer.

Utcheckade och klara så satte vi oss i våra gigantiska taxisar som skulle ta oss till flygplatsen. Man kände sig som presidenten själv när vi åkte iväg i dom. Det var framsäte, baksäte och ett till baksäte bakom det. Och i det bakersta baksätet satte jag mig. Tyvärr.

Typ 30 minuter efter att vi hade blivit avsläppta av taxin, och efter att vi hade skrivit ut taggar till väskorna upptäckte jag att jag saknade något i bakfickan. Min telefon. Jag kollade igenom allt. BH, bakficka, jacka, väskor, fickorna på tröjan. Men den fanns verkligen ingenstans. Marcus provade att ringa den men det ringde ingenstans hos oss. Och där fick jag panik på riktigt. Nu kommer en historia om hur vi tillslut fick tillbaka den. Den är ganska underhållande, men också ganska lång. Nu i efterhand.

Vi lyckades iallafall snabbt logga in på Marcus Ipad, där det finns en funktion som gör att man kan spåra sina enheter. Och på skärmen så visade sig min telefon. Någonstans på en gata i Manhattan. Inte ens i närheten av flygplatsen där vi var. Telefonen hade alltså glidit ur min bakficka i taxin, och åkt med taxin från flygplatsen.

Vi provade att ringa hotellet, som vi hade bokat taxis med. Men där var det helt omöjligt att komma fram. Vi försökte ringa min telefon, men ingen svarade. Vi försökte söka på taxichaufförens namn, men det funkade ju såklart inte. Vi låste telefonen och skrev in att om någon hittade telefonen så skulle den ringa till Marcus. Sen började Marcus att skicka ?pling-signaler? till den, för att försöka påkalla uppmärksamhet. Teknikens underbara värld känner jag bara. Och som ett under så ringde min telefon till Marcus. Marcus pratade med någon där men fick inte fram mycket alls vem personen var eller vart telefonen fanns. Kort efter detta så såg det ut som att telefonen hade stängts av. Och där kan man säga att mitt hopp dog. Nån jävla amerikan hade tagit min mobil, efter att först ha ringt till Marcus. Hjärtlöst. Men sen hoppade den plötsligt tillbaka och hoppet kom tillbaka lika fort. Vi fortsatte hela tiden att ringa till hotellet men inget svar. Och retsamt kunde vi följa vart i New York telefonen befann sig, via appen på Ipaden.

Sen plötsligt fick Marcus ett sms från min mobil, att ?jag? hade ringt 911 och det skickades också med en kartbild på platsen där ?jag? skulle befinna mig. Förklaringen till detta är att man kan lägga in kontakter som får detta typ av sms om då jag ringer 112/911. En extra säkerhet och för att dom personerna då skall kunna komma till undsättning. Grejen nu var att jag hade lagt in Marcus som denna typ av nödkontakt, men också mamma och pappa. Och nu kanske ni förstår att kaoset drog igång på riktigt. Det blev liksom till att hålla många bollar i luften. Samtidigt som vi på alla möjliga sätt försökte få tag på hotellet och taxichauffören, så var jag tvungen att få tag på mamma och pappa för att förklara att jag inte var i speciellt stor nöd utan att allt var okej. Dom båda hann bli rejält oroliga och fundersamma innan jag förklarat vad som hänt. Tänk er själva. Ni får ett sms om att ert barn befinner sig i nöd och har ringt 911. I New Yorks centrum. På andra sidan jorden. Och när de försökte ringa min mobil tutade det bara upptaget. Usch, stackars dom innan dom förstod vad som hänt.

Efter många samtal och jag vet inte ens hur så fick vi tillslut tag på hotellet och dom fick också tag på taxichauffören. Och taxichauffören meddelade att han kunde komma till flygplatsen med telefonen för 70 dollar. Inom ett timme. Ojoj, då hoppade jag nästan jämfota av glädje. Och punktlig svängde det upp en svart gigantisk bil utanför entrén. Vi fick betala och sen var mobilen åter i min hand. Lättad är bara förnamnet. Och efter det kunde vi åter igen fortsätta med det vi höll på med från början, checka in bagage och sånt. Efter det gick allting väldigt smärtfritt. Ingen av oss åkte på någon extra koll och planet var i tid.

I skrivande stund har vi lämnat USA bakom oss och befinner oss just nu någonstans ovanför Atlanten i närheten av Island. Flygresan har gått sjukt fort. Ungefär sju timmar kommer den att ta. Vi hade flyt med vindarna så det går undan. Vi kommer landa vid 7-8-tiden, svensk tid.

Då kommer vi att blåsa till Västerås fort som tusan. Där ska vi dumpa av väskor och sen ska vi åkte och hämta hundarna som har varit på pensionat utanför Västerås. Jag längtar så mycket efter att få gosa med Keaton nu. När dom är hämtade kommer vi att åka till Sveg. Just nu känns det varken lockande eller smart, men det ska bli härligt att komma dit. Kolla på träd, ha det tyst omkring sig och att slippa se så mycket människor, haha. Och givetvis ska det bli underbart att pussa på mamsen och junior igen.

Ja, det var väl ungefär det jag hade att komma med för nu. Varje dag är ett äventyr finns det ett citat som heter. Jag skriver helt under på det. Nu önskar jag mig dock bara lugn och ro. Jag tar och skriver upp det på min önskelista.