New year, new me. Det är det nog många som både säger och tänker nu, mig själv inräknad. Jag tycker ändå att det känns lite lustigt att just idag är ett sånt stort avstamp för många. Att igår eller för tre veckor sen, då rullade allt på som vanligt. Men idag, då jävlar. Då ska folket börja träna och äta nyttigt och spara pengar och allt möjligt. Det är ju egentligen en dag, precis som vilken annan. 

Jag själv har på ett sätt sett framemot nyår. Våran höst har varit... rörig milt uttryckt. Jag vill inte ens tänka på hur många mil vi har åkt i våran bil. Kors och tvärt, hela tiden. Det har varit skador och sjukdomar på alla möjliga plan. Sen i november började förberelserna på riktigt inför resan och sen plötsligt så satt vi på planet. Vi hade en otrolig resa som jag alltid kommer bära med mig. Två veckor senare damp vi ner i ett grådassigt Sverige och kastades in i julens förberedelser, trots att man mentalt var kvar i november. Väl hemma igen skulle det julpyntas och städas och fixas julgodis, samtidigt som vi hade tvätthögar att vika och en trasig diskmaskin. Och som pricken över i:et så var vi båda förkylda. Julen blev tillslut hur mysig som helst och dagarna efter likaså. Men jag har nog inte hunnit njuta så mycket som jag hade velat. Julkänslan infann sig inte riktigt och hjärnan var nog inte helt med på tåget. Men det blev bra, det blev det. 

Nyårsafton firade vi helt själva. Det beslutet kändes helt rätt, hela dagen. Jag hade jobbat natten innan och var rätt seg när Marcus väckte mig. Resten av dagen tog vi helt i den takt vi ville. Vi gick ut på en kylig promenad. Vi spelade spel på telefonen ihop, för att det var kul. Det ledde till att vi drog igång middagen senare än tänkt. Men vad gjorde det då? Vi hade lagt en champagne från Italien på kylning, för det dricker man ju. När klockan slog tolv så var vi inte sugna på den. Så vi sket i det, för man måste inte skåla i bubbel bara för att det är nyår. Till och från hela kvällen så spelade vi Mario Party och kvällen avslutade vi i soffan framför Jägarna. Dagen blev helt perfekt och precis vad som behövdes. En kväll utan krav på någonting alls. Bara vi. Och Keaton, vår kära lilla Keaton. Han tyckte nog också att det var rätt skönt att vi bara var hemma. Kolla bara på honom <3

Jag hade sett framemot nyår just med tanke på hur våran höst har varit. Det känns ändå som att det kommer bli ett litet avstamp nu. Nu är helgdagarna slut på ett tag. Jag är tillbaka på jobbet. Bara det att jag inte har jobbat som PKC-operatör på 6 veckor gör ju att livet känns lite konstigt. Jag jobbade mitt första "helt vanliga" pass idag. Under våren ska jag vara med i ett projekt som gör att jag kommer arbeta dagtid till väldigt stor del. Det kommer också bidra till att en vardag kanske kommer att komma. Jag hoppas faktiskt att vi inte kommer åka lite mycket hit och dit, utan att det blir mer planerat och att vi får till ett vanligt liv på hemmaplan också. Det sliter på kroppen att åka mycket bil och att äta på typ Max varje gång vi åker någonstans långt bort. Nu ska vi förvisso åka till Sveg i helgen, men det är för att vi ska kunna fira jul med Marcus släkt. 

Jag ser också framemot att nu rensa ur kylen på all julmat och att få fylla det med annat än prinskorv och sill. Jag är taggad på att laga god och fräsch mat. Bara att få stå i köket och laga en mysig middag längtar jag löjligt mycket efter. Det var längesen jag gjorde det, om man inte räknar med igår. Jag vill också ut och träna nu när jag är så gott som frisk och nu när foten nio gånger av tio fungerar som den ska. 

Det här blev ett riktigt "lätta mitt hjärta"-inlägg. Mycket för att sortera ut tankar. Det är rätt så bra att ha en blogg då. Näe, men det blir bra det här. Det kommer bli ett bra år.