Halloj från vardagen igen. Det var varit tyst här i några dagar av oklar anledning. Livet har börjat rulla på igen med jobb och vardag. Nu väntar en jobbvecka innan den sista semesterveckan går av stapeln. Det är både skönt och trist att ha en vanlig vecka. Dom sista dagarna skrek min mage efter hemlagad mat. På måndagen lagade vi pasta och skinksås och ingenting har smakat ljuvligare. Igår jobbade jag första passet och hade då med matlåda. Så gott. Borta bra men hemma bäst. Pommes och utemat är roligt en stund.

Okej, nog om det, haha. Att komma tillbaka till jobbet kändes precis som vanligt. Det var nästan som att man aldrig ens varit borta. Det jobbigaste dom här två dagarna har varit att kliva upp i ottan. För det är jag inte van med numera. Under veckoslutet ska jag jobba natt, vilket just nu känns ganska skönt. Lugnare tempo och en annan lunk helt enkelt.

Hemma hos oss är det dock någon som saknas. Vår kära Keaton är kvar uppe i Sveg. Han fick vara där istället för att vara på pensionat under vår vecka i Göteborg. Det är skrämmande tyst i lägenheten nu. Det är ingen som möter oss vid dörren när vi kommer hem. Ingen som hoppar upp i soffan och vill mysa. Ingen vi kan ge den överblivna pannkakan. Det är tur att vi snart får träffa honom igen.

Dom här dagarna vi varit hemma har handlat mycket om att tvätta och packa upp. Vi har även storrensat både i kök och garderob. Så det mesta är kaos just nu, innan vi kommit helt i ordning, haha. Igår tog vi oss ut från lägenheten och tog en fyra kilometers runda på cyklarna. Det var världens finaste kväll, lite kylig, men vacker.

Lyx att ha det här utanför dörren. Idag slutar jag tidigt, och Marcus är ledig. Planen för i eftermiddag är inte skapad än.