Jag har en förmåga att bara köra på. Tuta och köra, och kanske inte tänka så mycket. Först senare. Ibland har jag till och med medvetet valt att göra saker för att känslor och tankar inte ska komma fram. En period lyssnade jag konstant på poddar eller musik för jag ville inte att det skulle vara tyst omkring mig. För då kan ju tankar och känslor smyga fram. Varför jag mådde dåligt vet jag inte, men så gjorde jag. Det var det bättre att trycka undan allting kör köra på ett tag till. ”Sånt där kan jag ta itu med sen”.

För några dagar sen blev det så att känslorna ramlade över kanten igen. Och nu på grund av den stundande framtiden. Sen vi fick beskedet om att Marcus fick jobbet har det varit glädjehopp, skratt och nemas problemas. ”Vi klarar allt och det kommer bli så jäkla bra det här!” Den inställningen finns kvar, och likaså glädjen. Men får några dagar sen kom en typ av sorg fram som jag inte riktigt har förstått innan.

Vi flyttade till Västerås 2016. Vi gjorde det tillsammans och byggde upp allting från noll. Vi köpte lägenhet och möbler. Skaffade jobb och vänner. Skapade rutiner och hittade ”våra ställen”. Vi har gjort mycket men har ändå så mycket kvar att testa. Jag känner att vi inte är klara i Västerås än. Men nu får vi inte så mycket mer tid. För nu ska han flytta, och sen även jag förhoppningsvis. Det känns så konstigt att vi ska lämna en stad och en vardag för ett nytt liv.

Vi kommer knappt hinna säga hejdå till Västerås tillsammans. Marcus jobbar väldigt mycket ända in i kaklet tills han slutar. Han ska dessutom hinna plugga massor. Det kommer liksom inte finnas tid att säga hejdå till Västerås och att göra allting ”en sista gång”. Vi kommer med största sannolikhet inte hinna gå en sista promenad på Björnö. Vi kanske redan har gått vår sista fältetrunda. Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta och tårarna ligger ibland på kanten för att skvalpa över.

Jag är glad över allt det som händer. Alla nya äventyr som väntar. Det är inte det. Det känns om att avslutet kom lite för hastigt och lite för fort.

Idag är det torsdag och det betyder snart, snart helg! Snart ledig helg dessutom. Vår torsdag började med en efterlängtad sovmorgon, tillsammans dessutom. Det har varit några tidiga mornar nu, så det var skönt att få sova ut ordentligt.

Jag gick upp och bakade pannkaksmuffins. Såg ett recept och var tvungen att prova. Smakade fint! Pannkaka är aldrig fel.

Sen tog vi en promenad och pratade om allt mellan himmel och jord. Värmen var brutal så svetten rann från pannan när vi kom in. Medans vi ändå var svettiga flyttade vi lite möbler. Imorgon ska dom dra om elen i vår lägenhet. Så vi har flyttat om så dom kommer åt uttagen och så.

Jag tog sen en dusch och fixade mig. Marcus gjorde sig också klar och åkte sen till jobbet. Och jag drog strax efter. Och nu sitter jag här. Om några timmar får jag gå hem. Då ska vi fixa det sista inför imorgon. Eller jag ska det, Marcus kommer nog plugga så mycket han bara orkar ikväll.