Efter några dagar av panik, kaos, hopp, förtvivlan och tillslut ett någorlunda lugn så är jag tillbaka. Dom senaste dagarna har verkligen varit hemska. All våran vakna tid har gått åt till att kolla och läsa på nyheterna. När vi har vaknat på nätterna så har vi på en gång tagit upp telefonen och kollat om det står något nytt.

Det har faktiskt varit fruktansvärt. Att när man vaknar på morgonen så vet man inte om stugan finns kvar. Man vet inte om Olingdal står kvar. Man vet inte om någon har förolyckats i lågorna. Usch. Fy fan. Dessvärre är det här långt ifrån klart, men som det ser ut nu så är det mycket stabilare än vad det tidigare har varit.

Såna här dagar förstår man verkligen vad som betyder något. Nära och kära. Djur och natur. Trygghet. Alla människor som ställer upp för alla. Vad hade vi varit utan detta dessa dagar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ledig torsdag gjorde att jag kunde följa med till Stockholm som sällskapsdam. Mysigt att göra något annat en kväll. ...

I helgen som var var det dags igen. Vi styrde kosan mot Västerås och hade en riktig dunderhelg. Vi möttes av gröna gräsmattor och solsken. När vi kom ner lämnade vi av Altay och checkade in på hotellet där vi chillade en stund innan vi begav oss ...

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...