Min första kärlek var,så som många andra,i en kändis!Närmare bestämt i "Dansbandskungen" själv-Magnus Carlsson!

Var typ kär i han i flera år om jag inte minns helt galet!

Ganska gulligt då tycker jag...en 30+are som är bög liksom......;)

Men nu hade jag inte tänkt skriva mer om det,utan om den första rikiga kärleken!

Den som jag ser som den första riktiga kärleken är en kille som jag träffade här i Sveg för ett tag sen.Vi var aldrig tillsammans,vet inte än idag om det hade kunnat bli nått av det,på riktigt liksom.Men då trodde jag det!För jag var verkligen galet kär då,skakade i hela kroppen bara jag såg honom....det var en helt underbar känsla som jag hade varje dag,i flera veckor,i flera månader......jag gick liksom och log för mig själv hela tiden.Och jag har hört och förstått att han också kände så,kanske inte så mycket men han kände en hel del iallafall.

Vi pratade väldigt mycket under den tiden och jag kände att den här personen,den kunde jag lita på,så jag sa saker som jag jag inte sagt till någon annan.Han blev min bästa vän.Jag på hans sida.Han på min.

Det här låter väl säkert som en början på en underbar kärlekshistoria,men det underbara fick ett slut.....

Jag fick reda på att den personen jag avgudat mest i hela världen var en idiot,en lögnare.....jag hade gett mitt förtroende till någon som bara utnyttjade det....

När jag fick reda på det så fattade jag först inte vad som hände,vad det innebar...men när allt efter några dagar sjunkit in så kom allt över mig-känslorna,chocken,tårarna.....jag vart helt tom i huvudet,kunde inte tänka klart och kunde inte tänka på något annat än det.Jag vart helt knäpp då,men på nått sätt så lyckades jag hålla det någorlunda för mig själv,men det var klart,det var ju vissa som undrade om det hänt,och jag inte mådde bra eller om jag var sjuk.

Och på ett sätt var det de jag var.Jag vart sjuk i både huvudet och i kroppen.Var mittimellan dröm och verklighet i sättet att tänka.Kroppen slutade fungera.Var ständigt yr och många gånger snurrade både golv och väggar men lyckades på nått jävla sätt med att inte svimma.

Den kvällen när allt det där gått in i huvudet så vart jag helt knäpp,helt förstörd.Jag visste inte vad jag skulle göra....var verkligen helt nere då,såg liksom inget ljus,ingen anledning att fortsätta kämpa vidare.....

Den kvällen gjorde jag saker som jag ångrar.Som jag aldrig trodde att jag skulle göra.Men det gjorde jag.För då var det de ända som hjälpte.

Och jag upprepade det tills jag kommit bort från den värsta smärtan.

Men efter några veckor så kände jag att den personen inte ska få göra sönder mig.Efter ett rent helvete gick livet att leva igen.Det gick trögt i början,men det gick iallafall.Jag kom upp på mornarna,grät en skvätt,gick till skolan,mådde fan men tillslut så gick det att le igen.Det gick att skratta,utan att fejka.

Efter den dagen vet jag att man är starkare än man tror,man klarar mycket mer än man någonsin trodde att man skulle göra!

Men minnena sitter fortfarande kvar och det kommer dom alltid att göra,men det är bara att gå vidare,hur tufft det än känns!

Den här kärlekssagan slutade inte lyckligt som dom ska göra,men den var bra på sitt sätt ändå,hur konstigt det än låter!

"allting händer av en anledning"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...

Den här helgen hann knappt börja innan den slutade kändes det som. Jag gissar att det var för att heeela lördagen spenderades i curlinghallen. Vi har ett tjejlag anmält till division 2-spel. Så i helgen var första sammandrabbningen. Det blev en inten...

2023. Dags för årets sammanfattning av året som passerat. Eftersom jag varit så himla dålig på att blogga det här året så känns en sammanfattning absolut aktuell. 2023 har innehållit det mesta. Mellanmjölk men främst djupa dalar och höga toppar. Et...

Vår jul i år blev inte som tänkt. Influensa som först slog till mot Marcus och sen mig. Det blir så ibland. Jag hoppas att ni alla får en fin jul! ...