Flera gånger om de sista dagarna så har tanken slagit mig. Det gäller jobbet som jag har. Jobbet som man ibland klagar på. Jobbet vars arbetstider jag ibland hatar. Jobbet där man blir kallad det ena och det andra. Ja, det jobbet som jag har.

Det är så lätt att följa med i en jargong av klag och gnäll. Där man endast ser det negativa och inte möjligheterna och det positiva.

Men nu dom senaste dagarna så har jag börjat tänka om. Jag tänker på 13-åriga Sanna som drömmer om att bli polis. Jag tänker tillbaka på när drömmen nästan inte gick att ta på. Tänk om 13-åriga Sanna visste att hon några år senare skull sitta och hålla förhör och ha nästintill en likvärdig kompetens som en civil utredare. Att hon några år senare skulle vara mitt i den myndighet som hon har haft som mål så länge.

Jag har kämpat, uppoffrat och visat att jag verkligen vill bli en del av myndigheten. För vadå? För att gå till jobbet och klaga? För att tyst ta emot skit från folk som klagar på svensk polis?

Nej. Nej nej nej. Jag har kämpat för att bli polis och jag är så jävla bra som har kommit en bra bit på den vägen. Jag fixade att få ett jobb inom myndigheten när jag var nyss fyllda 20 år. Det beundrar jag mig själv för.
Så till dig Sanna, när det är tungt och går emot:

Du har gjort en grym resa och den är långt ifrån slut. Du har redan fixat mer än vad ditt 13-åriga jag trodde att du någonsin skulle göra. Gå till ditt jobb och gör det med rak rygg. Du hjälper och förändrar livet för människor. Du har möjligheten att förändra synen på svensk polis. Och! Du är så jävla bra!!

Over and out.

 

Emma

6 juni 2017 22:57

Jag beundrar polisen för det dem gör :) så fortsätt att göra ett bra jobb. Det är alltid lättare att gå till jobbet med en positiv attityd.

http://demonztar.bloggplatsen.se

 

Karin

6 juni 2017 23:15

DU ÄR SÅ BRA ❤️

Sanna Svensson

8 juni 2017 08:33

Thank you!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ledig torsdag gjorde att jag kunde följa med till Stockholm som sällskapsdam. Mysigt att göra något annat en kväll. ...

I helgen som var var det dags igen. Vi styrde kosan mot Västerås och hade en riktig dunderhelg. Vi möttes av gröna gräsmattor och solsken. När vi kom ner lämnade vi av Altay och checkade in på hotellet där vi chillade en stund innan vi begav oss ...

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...