Idag har jag varit fram och tillbaka till Norberg på APM. Jag var sådär sugen på det imorse, med tanke på att man får sladd bara man åker ut från våran parkering. Tack och lov så gick det ganska bra. Jag åkte i god tid, och körde lugnt. Det var rätt spårigt så det blev till att ligga i högerfilen. I Norberg har vi haft APM i tre timmar och sen var det dags att åka tillbaka. Då var vägen plogad och fin, så det var inga problem. Framme i Västerås igen så jobbare jag en kort stund, innan jag gick och hämtade ett paket och sen drog hem.

Hemma så sladdade jag in på parkeringen, plockade upp Marcus och körde honom till jobbet. Efter det var det dags för egentid på hemmaplan. Jag hade egentligen som plan att åka ut till Björnö och promenera, men jag ballade ur. Solen skulle isåfall precis börja gå ner och jag ville inte vara där ute själv bland all mörk skog. Det är ju rätt halt ute nu också... Men efter en dag inne så ville jag ändå ut. Jag och Keaton knatade iväg till fältet med tanken att "är det för djup snö så vänder vi". Det var djup snö men jag hade inte hjärta att vända. Keaton älskar snö. Speciellt djup lössnö. De är det bästa han vet. Så vi pulsade oss fram och han for runt som aldrig förr. Mitt lilla hjärtegull. Promenaden tog typ en timme och jag var rejält frusen när jag kom in. Det var det värt. Det blev raggsockor, filt och varm choklad med grädde. (och Keaton har sovit som ett barn hela kvällen)

Efter att ha tinat upp lite så lagade jag middag. Det blev vegetariskt. Halloumi med tomatsallad till. Mums. Det var för länge sen jag åt halloumi. Det är väl så det blir när 50% av hushållet inte gillar det. (Och ja Marcus, jag vet att du tycker att du får äta korv för sällan) När halloumin var i magen så var det dags att ta tag i livet igen. Jag hade bestämt mig att jag skulle bocka av en av två plugguppgifter som jag har. Det blev lättare sagt än gjort. Meningarna bara snurrade i huvudet och jag fick inte ner ett ord på papper, vilket inte brukar hända mig. Efter tredje försöket så fick jag tillslut till det. Nu är det postat och jag har ingen aning om hur det kan tänkas ha blivit. Det visar sig. 

Skickad och klar, så ville jag göra något som inte krävde så mycket tankeverksamhet. Diska blev perfekt. Nu går jag typ och tänkar på att Marcus ska sluta, så att jag får hämta honom, så jag får gå och sova. Jag är så jäkla trött i ögonen nu. Imorgon är en ny dag. Då väntas dagsjobb och ett inbokat förhör.