Det är ungefär så det känns. Man har lite glömt känslan av att vara pigg.

Dagen har varit precis som dom andra. Jag pluggade lite på förmiddagen, sen orkade inte hjärnan mer. Det mest aktiva som hänt var att vi båda gick ut på baksidan av gården och sen satte vi oss i en stol ute en stund. Efter ett tag fick vi halvt som halvt springa in och lägga oss och sova i en timme. Det kändes som att vi sprungit ett maraton och vi blev så trötta. Det känns lite läskigt. När kommer man kunna ta en promenad igen? När kommer man orka storstäda? Hur lång tid kommer det ta innan man slipper få mjölksyra i benen av att gå upp för trappen? Man är lite orolig över hur lång resan tillbaka kommer vara..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ledig torsdag gjorde att jag kunde följa med till Stockholm som sällskapsdam. Mysigt att göra något annat en kväll. ...

I helgen som var var det dags igen. Vi styrde kosan mot Västerås och hade en riktig dunderhelg. Vi möttes av gröna gräsmattor och solsken. När vi kom ner lämnade vi av Altay och checkade in på hotellet där vi chillade en stund innan vi begav oss ...

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...