Det är ungefär så det känns. Man har lite glömt känslan av att vara pigg.

Dagen har varit precis som dom andra. Jag pluggade lite på förmiddagen, sen orkade inte hjärnan mer. Det mest aktiva som hänt var att vi båda gick ut på baksidan av gården och sen satte vi oss i en stol ute en stund. Efter ett tag fick vi halvt som halvt springa in och lägga oss och sova i en timme. Det kändes som att vi sprungit ett maraton och vi blev så trötta. Det känns lite läskigt. När kommer man kunna ta en promenad igen? När kommer man orka storstäda? Hur lång tid kommer det ta innan man slipper få mjölksyra i benen av att gå upp för trappen? Man är lite orolig över hur lång resan tillbaka kommer vara..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...

Den här helgen hann knappt börja innan den slutade kändes det som. Jag gissar att det var för att heeela lördagen spenderades i curlinghallen. Vi har ett tjejlag anmält till division 2-spel. Så i helgen var första sammandrabbningen. Det blev en inten...

2023. Dags för årets sammanfattning av året som passerat. Eftersom jag varit så himla dålig på att blogga det här året så känns en sammanfattning absolut aktuell. 2023 har innehållit det mesta. Mellanmjölk men främst djupa dalar och höga toppar. Et...

Vår jul i år blev inte som tänkt. Influensa som först slog till mot Marcus och sen mig. Det blir så ibland. Jag hoppas att ni alla får en fin jul! ...