Hej på er! Nu är det en lite piggare Sanna som skriver. Två veckor senare och nu börjar livet kännas lite som vanligt. Man är fortfarande trött, lite hostig och seg men det är bättre än vad det varit. Tröttheten är nog mer en konsekvens av sjukdomen än faktiskt själva sjukdomen, för den har nog gått över nu. Jag hoppas på att vara helt feberfri idag och imorgon för då anses jag inte längre som sjuk och smittsam.

Vi har sakta börjat komma tillbaka. Gått korta promenader, börjat städa, vara uppe mer osv. Det kommer bakslag när man måste vila efter att ha gjort något men det får vara så. Huvudsaken är att man orkar mer och mer. Just nu blir jag andfådd bara av att gå så..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...

Den här helgen hann knappt börja innan den slutade kändes det som. Jag gissar att det var för att heeela lördagen spenderades i curlinghallen. Vi har ett tjejlag anmält till division 2-spel. Så i helgen var första sammandrabbningen. Det blev en inten...

2023. Dags för årets sammanfattning av året som passerat. Eftersom jag varit så himla dålig på att blogga det här året så känns en sammanfattning absolut aktuell. 2023 har innehållit det mesta. Mellanmjölk men främst djupa dalar och höga toppar. Et...