Om man säger så här. Med det här jobbet får man höra tillräckligt mycket för att låsa in sig och stanna inne resten av livet. Men för att känna mig (och mamma) lite säkrare, speciellt nu när det är mörkt, så har jag införskaffat mig en sån här.

Godmorgon. Just nu står jag och väntar på bussen in till jobbet, jag börjar klockan nio idag. Allting rullar på fortsatt bra och det känns nio gånger av tio roligt att jobba. Man känner verkligen att det som vi gör är viktigt och hur viktigt vårt bemötande är. I helgen ska jag göra min första jobbhelg, spännande att se om det är någon skillnad. Tack och lov att jag är ledig imorgon, haha.

Även om det går bra och är roligt och allt det där så börjar det att kännas riktigt segt att vara särbo. Jag vill inte annat än att Marcus, och gärna resten av alla i familjen, ska komma ner till mig. Men nu är det inte länge kvar innan han kommer. (!!!)