Ser ni han där? Han den där fina killen? Nej, inte han längst fram. Utan han som sitter i bakgrunden mellan oss. Den svarta lilla halvlurviga saken. Det är han jag pratar om. Han som är rädd för allting som stavas mörker, trappor och allting som skramlar och låter högt. Han som man kan få hjärnblödning på när han inte förstår att han inte får vara i sängen eller när han hoppar upp i soffan fast han är blöt. Men det är också han som skulle göra vad som helst för dom han håller kär och som är den lättsammaste hunden jag någonsin träffat. Sovmorgon till 12? Fine. Promenad klockan 01? Okejdå. Springa bredvid när matte får för sig att hon ska åka skidor när det är -15 grader ute? Ja, det funkar.

Det finns varken någon eller något som får mig att känna mig så trygg som du. En sprayburk med överfallsspray är ingenting värd om man jämför med dig, vår livvakt och ständiga följeslagare.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ledig torsdag gjorde att jag kunde följa med till Stockholm som sällskapsdam. Mysigt att göra något annat en kväll. ...

I helgen som var var det dags igen. Vi styrde kosan mot Västerås och hade en riktig dunderhelg. Vi möttes av gröna gräsmattor och solsken. När vi kom ner lämnade vi av Altay och checkade in på hotellet där vi chillade en stund innan vi begav oss ...

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...