Ser ni han där? Han den där fina killen? Nej, inte han längst fram. Utan han som sitter i bakgrunden mellan oss. Den svarta lilla halvlurviga saken. Det är han jag pratar om. Han som är rädd för allting som stavas mörker, trappor och allting som skramlar och låter högt. Han som man kan få hjärnblödning på när han inte förstår att han inte får vara i sängen eller när han hoppar upp i soffan fast han är blöt. Men det är också han som skulle göra vad som helst för dom han håller kär och som är den lättsammaste hunden jag någonsin träffat. Sovmorgon till 12? Fine. Promenad klockan 01? Okejdå. Springa bredvid när matte får för sig att hon ska åka skidor när det är -15 grader ute? Ja, det funkar.

Det finns varken någon eller något som får mig att känna mig så trygg som du. En sprayburk med överfallsspray är ingenting värd om man jämför med dig, vår livvakt och ständiga följeslagare.    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...

Den här helgen hann knappt börja innan den slutade kändes det som. Jag gissar att det var för att heeela lördagen spenderades i curlinghallen. Vi har ett tjejlag anmält till division 2-spel. Så i helgen var första sammandrabbningen. Det blev en inten...

2023. Dags för årets sammanfattning av året som passerat. Eftersom jag varit så himla dålig på att blogga det här året så känns en sammanfattning absolut aktuell. 2023 har innehållit det mesta. Mellanmjölk men främst djupa dalar och höga toppar. Et...

Vår jul i år blev inte som tänkt. Influensa som först slog till mot Marcus och sen mig. Det blir så ibland. Jag hoppas att ni alla får en fin jul! ...