I helgen går flyttlasset från Västerås. Våra möbler ska till Sveg. Äntligen ska vi få dit vår underbara säng och en stooor skön soffa. Livet kommer ju bli oerhört mycket trevligare med dom grejerna tror jag.

Igår kväll kom vi hit till Västerås och det känns redan vemodigt. På söndag kommer det rinna tårar. Vår fina lägenhet <3 Vässan. Tänk att någon annan ska flytta in sina grejer här? Det är är ju vårt hem. Att man kan bli så fäst vid en lägenhet, ett skal? Det är ju vi som fyllt skalet med liv och gjort det till ett hem. Jag vet att det kommer bli super i Sveg med. Men just nu känns det vemodigt, och det är okej. Framförallt så känns det jobbigt att lämna det här köket. Det är verkligen ett underbart kök att laga mat i.

Jag tror också att man nästan har glömt att den här lägenheten finns, för vi har varit borta från den så länge nu. Och nu är vi här och då minns man hur bra den är.

Ja, det var allt ett upplyftande inlägg det här. Men livet kan inte bara vara solsken och glädje jämt. Ur det jobbiga kommer det alltid något bra.

 

Linda

4 mars 2020 12:46

Jag tror det är vanligt att man blir fäst vid sin lägenhet så. Det är ju massa minnen som knyts ihop med hemmet liksom.

http://lhsmaskiner.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ledig torsdag gjorde att jag kunde följa med till Stockholm som sällskapsdam. Mysigt att göra något annat en kväll. ...

I helgen som var var det dags igen. Vi styrde kosan mot Västerås och hade en riktig dunderhelg. Vi möttes av gröna gräsmattor och solsken. När vi kom ner lämnade vi av Altay och checkade in på hotellet där vi chillade en stund innan vi begav oss ...

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...