I helgen går flyttlasset från Västerås. Våra möbler ska till Sveg. Äntligen ska vi få dit vår underbara säng och en stooor skön soffa. Livet kommer ju bli oerhört mycket trevligare med dom grejerna tror jag.

Igår kväll kom vi hit till Västerås och det känns redan vemodigt. På söndag kommer det rinna tårar. Vår fina lägenhet <3 Vässan. Tänk att någon annan ska flytta in sina grejer här? Det är är ju vårt hem. Att man kan bli så fäst vid en lägenhet, ett skal? Det är ju vi som fyllt skalet med liv och gjort det till ett hem. Jag vet att det kommer bli super i Sveg med. Men just nu känns det vemodigt, och det är okej. Framförallt så känns det jobbigt att lämna det här köket. Det är verkligen ett underbart kök att laga mat i.

Jag tror också att man nästan har glömt att den här lägenheten finns, för vi har varit borta från den så länge nu. Och nu är vi här och då minns man hur bra den är.

Ja, det var allt ett upplyftande inlägg det här. Men livet kan inte bara vara solsken och glädje jämt. Ur det jobbiga kommer det alltid något bra.