Idag avslutades, tyvärr, det projekt jag har varit delaktig i via jobbet. Just nu är tankarna väldigt delade. Jag är stolt och glad, för fan va roligt det här har varit. Och fan va bra det har gått. Gruppen har varit magisk. Det har varit diskussioner högt och lågt, skratt och historier dag ut och dag in och allt vi har lärt oss. Vi kommer härifrån med maaassa ny kunskap.

Men med det sagt, så är ju projektet just slut. Vi kommer inte samlas för morgonmöte. Vi kommer inte ha krig med både gummisnoddar och leksakspistoler. Vi kommer inte åka ut och göra ärenden. Och framförallt, så kommer jag inte ha dom här knäppisarna runt mig. Det känns lite tomt. Och det kommer kännas tomt.

Idag ska jag vara lite ledsen över att det är klart, men också stolt. Det slår hela tiden igenom. Det här har öppnat dörrar för framtiden. Mitt namn har blivit ett namn chefer och förundersökningsledare har imponerats av. Dom har tillsammans läst mina utredningar och häpnats. Lilla jag liksom. Helt otroligt.