Inte nog med att jag hade världens mysigaste dag igår, jag fick hur mycket presenter som helst. Som sagt, så bortskämd. Jag tänker lägga ut bilder på allting. Lika mycket för att ni som vill ska få se. Men också för egen del. Den här bloggen stöttar mig i mitt dåliga minne och det är så kul att gå tillbaka och läsa gamla inlägg och minnas tillbaka. 

Dagen då. Den började med att jag vaknade av paket från Marcus. Vi gick upp och laga ägg, bacon och vita bönor till brunch. Sen dröjde det inte länge innan dom första gästerna kom och efter det var det full rulle hela dagen. Jag delade upp firandet så att Marcus familj kom på dagen och fikade, och sen kom mamma och lillebror och åt middag senare. Vid fikat var det precis så att alla fick plats ändå ute på altanen så det blev precis lagom. Fikat varade i några timmar och tiden gick fortare än vad jag tänkt. Så poff var det kväll och mamma och lillebror ringde på dörren. 

Det blev trerätters med löjromschips, kebab och marängtårta. Och så körde vi femkamp som Lucas vann. Det var en perfekt aktivitet. Rolig och alls mycket att förbereda. Vi avslutade kvällen med att börja kolla på en film. 

Här kommer bilder på det jag fick: 

En fin blomma i en fantastisk gammal kopparkruka. Älskar kombinationen av gammalt och nytt. 

Ett armband från Lucas. Det står "You're my favorite person of all time!" Åh, lilla älsklingen 

En kaffeburk från Solstickan. Men nej, vi har inte börjat dricka kaffe än. När jag såg den förut tänkte jag direkt "en sån vill jag ha och ha grejer i för att tända spisen". Och nu står den där. 

Nu hoppas jag att allting är med på bilderna. Det ni ser är: 

- Två blombuketter. Den till vänster har Pernilla plockat i trädgården i Härjis. WOW!

- En vas med kurbits på. 

- En helg på hotell i Sundsvall 

- En skål

- Ett pussel med Svegsbjörnen på

- Presentkort på 64kvadrat

- En ljuslykta med ljus i

- Tre vaser/ljuslyktor i olika storlekar med i samma serie

- Smörkniv

- Måttsats

- Salladsbestick 

Tack tack tack! Har jag missat något får det bli ett hedersinlägg senare. 

.. och sista dagen som 24 åring.

Dom senaste dagarna har det varit fullspäckat schema med renovering, jobb och förberedelser inför imorgon. Det har inte hunnits med att uppdatera.

Den väggen vi höll på med är nästan helt klar nu. Pappa och Marcus körde på igår och fick upp hängrännan. Det blev så fint. Jag grundmålade så långt färgen räckte igår efter att allt var klart.

Ja, det räckte inte hela vägen som ni ser. Så idag köpte vi mer färg och sen hjälpte mamma till och målade klart sista biten. Nu ska det målas med den sista färgen. Toppfärgen? Slutfärgen? Den riktiga färgen? Inte vet jag vad det heter, haha.

Känns lite overkligt att i måndags hade vi en plast som vägg. Och nu sitter det panel som är målad, både röd och vit, hängränna och stuprör är på plats. Det gick så fort från plast till färdig. Jag kan inte nog tacka för all hjälp vi fått med detta. Pappa som fixat med väggen, både med snickeriet, handling och målning, och mamma som varit här och hjälpt till med både vägg och annat. Hjärtliga tack!! <3

Pappa är tillbaka för att färdigställa panelen på förrådet. Det blir så himla bra.

Här hade vi satt upp pappen. Innan vi tog kväll hann vi få upp ungefär halva panelen på ena sidan av väggen. Imorgon får han och Marcus jobba vidare, medan jag jobbar på på stationen. Ska bli spännande att se hur det ser ut när det är klart.

Idag hittade jag ett angivet datum för när förrådet hade satts upp, 1978. Det har stått här ett bra tag alltså. Då var det värt att få lite kärlek.

Imorse ringde klockan 07:10. Hallå hallå? Vad är det som händer, tänkte jag. Fast jag hade egentligen full koll, eftersom jag hade vaknat typ fyra gånger under natten och undrat vad klockan var. Det var jobbet som kallade tillbaka mig från semestern. Så idag är första dagen klar. Bara 46 veckor kvar att jobba ungefär (med lite julledighet osv) som min peppande pappa sa. Yes.

Dagen har väl ändå gått bra. Jag jobbade på station för att verkligen komma igång. Det var lite att ta ikapp och läsa in sig på. Men nu tror jag att jag är på banan igen.

Efter jobbet åkte vi till Täveremmet och fiskade med mamma, lillebror och hans kompis. Det blev inget napp och vi var inte där länge alls. Men en tur till skogen är aldrig fel. Det kändes verkligen som höst idag. Som att vi hade varit ute en dag i slutet av september..

Väl hemma igen var vi frusna. Vi åt gröt till middag och åkte sen och veckohandlade. Sen dess har vi bara tagit det lugnt. Chillat i soffan framför TV. Marcus börjar jobba imorgon, dubbelpass. Så då är det tillbaka till verkligheten för honom med.

Idag kunde vi inte hålla fingrarna borta längre. Vi drog upp en potatisplanta i förhoppning om att det iallafall skulle vara någon liten potatis på g. Och det var det! Dom var redo att skördas. Några små, några precis lagom och några stora. Om vi ska äta potatis idag? JAA. Om vi kommer behöva äta potatis resten av sommaren? JAA.

Vart börjar man ens? Vart var vi senast? Det känns som det var en evighet sen. Ni fick en liten hint om vad som har hänt men inte mer än så. Jag har varit på resande fot sen i fredags och kom hem nu på onsdag kväll. Jag tänker att vi kör ett långt inlägg med en del för varje dag under den tiden jag varit borta.

Fredag:
Vi hade en förmiddag hemma som mest bestod av att packa ihop, förbereda inför att Marcus senare skulle åka osv. Jag hade lite lätt ångest över att åka bort så länge. Bort från min borg, mina plantor och min kärlek såklart. Marcus åkte och klippte sig och när han kom tillbaka drog vi mot Ljusdal. Marcus var snäll och körde mig för att jag skulle slippa ha så lång resdag.

Tågresan till Stockholm gick fort. Den var drygt tre timmar och jag lyssnade på podd och musik hela vägen. Framme i Stockholm så kändes det jättekonstigt att vara i Stockholm själv, haha. Lite lätt förvirrad liksom. Vad ska jag göra här helt solo? Jag åkte uber till Denice. För er som inte vet, anledningen till min Stockholms-vistelse var då jag var brudtärna på en av mina bästa vänners vigsel.

Kvällen blev lugn. Vi åt pizza och sushi till middag, kollade på en film och duschade innan vi la oss för att sova före tolvslaget.

Lördag:
Morgon och dan före doppredan. Vi åt frukost på altanen och pratade lite om dagen. Sen blev det till att flänga runt. Kändes som jag satt i bil i tre timmar och åkte runt, runt och gjorde saker. Vi åt lunch och sen blev det ännu mer flängande för att fixa saker.

På kvällen så åt vi middag med killarna också. Korv och pommes. Inte min favoriträtt direkt så blev ingen megaportion. På kvällskvisten dekorerade vi där festen skulle vara sen. Denice blev provsminkad, klänningar ströks och vi förberedde det som skulle och kunde förberedas. Sen kröp vi ner till kojs. Man var lite pirrig så det tog ett tag att somna. Klockan ställdes på 04:45.

Söndag:
Klockan ringde och det var bara att sätta igång att fixa sig. Smink, hår, klänning skulle på. Även om vi inte åka fören 07:30 så gick tiden ändå fort. Man pillade på, fotade lite, bättrade på sminket osv.

Vi åkte taxi till platsen för vigseln och sen var dom helt plötsligt gifta. Man och fru. Det gick väldigt fort. Efteråt var det mycket bilder som skulle tas. Vi fick vänta, dricka lite bubbel och vänta lite mer innan allt var klart. Då åkte vi hem där festen skulle vara och åt brunch-ish.

Det var varmt ute och vi satt under ett partytält. Och där satt vi typ hela dagen. Alla skulle gärna en varsin drink och bjuda på. Så det var det som hände men annars satt vi bara och snackade och skrattade.

Vid 18-tiden tackade jag för mig. Marcus hade anlänt till Stockholm under dagen och kom förbi och hämtade mig då. Så härifrån tar vår semester vid.

Vi åkte in till smeten och checkade in på hotellet. Vi chillade lite först och funderade sen på vad vi skulle äta till middag. Valet blev tillslut en tapas-restaurang runt hörnet. Vi åt så goda tapas och drack cava-sangria och snackade massor. Det var längesen vi var ifrån varandra två nätter så vi hade mycket att ta igen. Maten var iallafall magisk och det kändes verkligen som att vi var i Spanien. Proppmätta gick vi ut och strosade lite på stan innan vi gick till hotellrummet. Jag var skapligt trött så jag somnade fort trots att det var så varmt på rummet.

Måndag:
Vaknade upp och åt frukost. Vi hade inget speciellt vi skulle göra i centrala Stockholm men vi gick ut och kollade läget. Jag köpte jordens finaste klänning. Åh så nöjd! Vi åt ramen till lunch och sen brassade vi mot Barkarby och outlet.

Outlet är kul så vi gick runt i massa affärer. Känns som att det är väldigt olika hur mycket man hittar. Jag hittade inte jättemycket där. Ett par nya mjukisar och en tröja. Marcus hittade mer. Men det var kul att gå runt och kika på kläder. När vi var nöjda brassade vi iväg mot nästa mål på semestern - Västerås.

Framme svängde vi förbi Maxi och sen åkte vi till hotellet och checkade in och gjorde oss redo för middagen. Vi hade bokat bord på Nom, en restaurang vi var på i höstas och blev helt saliga över. Nu gjorde vi en favorit i repris.

Med facit i hand så var det godare förra gången. Eller det var många saker som jag inte gillar som var med. Vi tog en typ avsmakningsmeny där kocken bestämmer vilka av deras rätter man får in, och så får man in lite av flera olika rätter. Förrätterna föll mig inte alls i smaken. Det var sill, räkor, råbiff, vitmögelost, rå fisk och inget av detta är jag något fan av. Det jag gillade var lax och lufttorkad skinka. Marcus tyckte nästan allt var supergott.

Vi hade en supermysig kväll, och resten av maten var jättegod och vi drack magiska pina colada. Vi knatade till hotellet efter middagen. SÅ MÄTTA. I två timmar efteråt kunde jag knappt andas för jag var så mätt.

Tisdag:
Vi tog en lugn morgon och chillade en del på rummet innan vi åkte ut till Erikslund för att göra lite ärenden. Vi gick på IKEA och drömde om allt vi vill göra och köpa till huset. Det fanns mycket att se så det tog en stund.

På eftermiddagen hade vi bokat dejt med Bea och Chrille. Så vi köpte med thaimat och åkte hem till dom i Irsta. Det blev det maaaaassa prat och snack. Så kul att ses. Nästa gång vi träffar dom är på deras bröllop om några veckor. Sjukt!! Klockan blev nog 23:30 innan vi åkte därifrån. Klockan sprang iväg. Vi svängde förbi Bjurhovda och sa hej när vi ändå var i trakten.

Onsdag:
Vi hade bestämt att hinna med en affär på stan innan hemfärd. Så vi gick ner till den och jag handlade lite nytt. Sen checkade vi ut och åkte och spelade minigolf på Hälla. Dom hade fixat till banorna så dom var jättefina och kul att spela på. Inte som på vissa banor att det lutar så mycket att inte spelar någon roll vart man hamnar, man kommer ändå tillbaka till start... Vi var iallafall riktigt duktiga och det var en jämn match som Marcus tillslut vann med tre ynka poäng.

Resans andra dejt var med en annan Chrille, Cajsa och deras lilla bebis Vince. Åh, så söt. Vi hade bokat in en lunch på Våffelbaren på Björnö med dom. Mys.

Efter den dejten hoppade vi bara in på Maxi för att köpa dricka innan vi styrde kosan hemåt. Hemåt mot Keaton och hemåt mot huset. Det blev ett snabbstopp hos pappa men annars gick det fort hem. Det är skönt att vara hemma igen.

Igår hade jag äran att vara brudtärna. Vilket gäng! <3

2021-07-21
Igår när vi var i Östersund så gick vi fram och tillbaka in till stan medan vi väntade på bilen. Vi hade liksom inget bättre för oss så vi kunde lika gärna gå ner på stan och äta lunch. Det blev en promenad på drygt tre kilometer åt vardera håll. Ena hållet med nerförsbacke, andra med uppförsbacke. Man var ganska trött i fötterna i slutet av dagen men annars var det liksom inga problem. Vi gick och snackade hela vägen utan några svårigheter.

2021-04-28

Sjukdomskänsla än hade varit där i några dagar. Marcus hade fått bekräftad corona och den här dagen fick även jag det. Man blev lite rädd när man såg svaret. Hur kommer det gå? Det borde ju gå bra, eller hur?

Dom här veckorna i totalt feberdimma kommer jag nog aldrig glömma. Det var liksom en ny nivå av att vara sjuk. Man var så slut. Och det vände ju aldrig. Man visste inte när man skulle må bra igen. Om man skulle må bra igen. En feber som låg konstant runt 38,7 trots Ipren. Tillslut sket jag i Ipren för det hjälpte ändå inte..

Första dagen vi gick ut på gården och på baksidan blev vi anfådda och fick mjölksyra i benen. Ni vet den sluttning vi har på gräsmattan. Nivåskillnad: 1,5 decimeter. Max. Den gjorde oss andfådda och sopslut. Raka vägen till sängen efteråt för att vila och sova.

Runt två veckor in i coronan låg vi båda och grät av ren utmattning, rädsla och uppgivenhet. Kommer det någonsin bli som vanligt igen?

2021-07-21
Idag är jag så otroligt tacksam över att vi båda mår bra igen. Efter veckor och månader av upptrappning är vi helt på banan igen. Det tog lång tid innan den här svaghetskänslan försvann. Den där känslan av att man inte är helt på topp. Den är borta. Nu vågar jag bli andfådd, vågar bli trött. Tacksam över att det blev som vanligt igen, om än med några erfarenheter rikare och med en större ödmjukhet inför det mesta.