Igår gjorde jag något som jag har velat baka så länge nu, morfars bruna kaka.

Den svängde jag ihop innan Marcus kom ut hem från jobbet så vi fikade den till kvällsfika. Mums.

Något som jag tänkte på medans jag bakade är hur mycket minnen en doft kan framkalla. Trots att kakan innehåller massor av julkryddor och lingonsylt så dras ändå tankarna till en sommardag hos mormor och morfar när jag äter den. En sommardag för typ 10 år sedan när vi kusiner busade i trädgården och rastade Bobbi. En sommardag som bestod av fika flera gånger om dagen och där morfars bruna kaka hade en given plats.