Dag fyra spenderades helt ute till havs. Vi passerade massor av öar, Bahamas, men vi klev aldrig iland någon gång. Men den här båten har ju det mesta så man behöver inte direkt ha det tråkigt för det.

När jag vaknade så började jag med att stå ute på balkongen och kolla ut över havet. Och vattnet. Vilket vatten. Det är så blått. Det är helt oroligt. Man vill bara hoppa i och bada.

Efter det blev det frukost. Och det var ingen dålig frukostbuffé. Det fanns verkligen allt. Massa frukt, våfflor, bacon och bröd. Att vi äta så god färsk frukt är verkligen lyx.

När vi hade käkat klart gick vi på någon föreläsning som skulle handla om vad som är prisvärt att köpa på öarna och båten, och vilka fällor man ska undvik. Vi gav upp efter 15 minuter. Allt dom pratade om var stenar och diamanter. Och det var väl inte riktigt det vi var ute efter att köpa. Så vi gick upp och badade och solade istället. Eller vi badade mest. Det var rätt så mulet på förmiddagen.

Efter det var det dags för nästa måltid - lunch. Då åt vi också buffé. Mums. Sen gick vi ut och solade igen, för då hade det blivit fint väder. Så vi tog plats på en varsin solstol och njöt. Man kände dock inte hur varmt det är för det blåste väldigt mycket. Eller om det var för att båten rörde sig, det vet jag inte. Men det var inte direkt vindstilla.

Dagen innan hade vi spanat in att det fanns en minigolfbana. Och jag och Marcus älskar minigolf så vi ville gärna spela. Vi fick med oss Börje och Jesper och satte igång. Och det var verkligen minigolf with a view. Wow. Vilken solnedgång vi fick spela till. Helt oroligt. Jag tror bilderna får tala för sig själva.

Man tappar ju andan för att det är så vackert. Det var en härlig stund och jag hade också värsta flytet. Så jag landade på en andra plats.

När vi hade spelat klart gick vi in och duschade och gjorde oss klara för middag. Det var tydligen ingen vanlig middag, utan kaptensmiddag. Så alla skulle ha sina finaste kläder på sig. Jag har tyvärr inga bilder på oss, bara på våra förrätter.

Jag tog ceasarsallad, anka och cheesecake. Det var första gången jag åt anka. Det smakade typ kyckling fast ändå inte. Det var spännande och gott. Allt det andra var också supergott.

Efter middagen gick vi och kollade lite på det casino som finns här. Jag spelade på en klo dom hade. Det är den sjukaste klon jag har sett.

Det är alltså buntar med dollarsedlar. Jag tror det var 100 dollar i varje bunt. Dom var såklart skitsvåra att få upp. Jag provade två gånger men det gick absolut inte.

Det blev en rätt tidig kväll för mig. Jag gick och la mig vid 23 ungefär och somnade som en stock.

Idag (semesterdag 5) ska vi kliva iland på Haiti. Klockan är strax efter 8 och vi ska snart gå och äta frukost. Sen väntar en dag på Haiti. Där blir det nog sol och bad hela dagen. Jag tror att man skulle komma tillbaka till båten senast 16:30 igen.

Gårdagen då, det var dagen då vi skulle kliva ombord på båten. Våran dag startade vid åtta ungefär med att vi åt frukost. Och det märktes direkt att det var i USA vi var. Kolla bara in dessa portioner!! Jag tog pannkakor med jordgubbssylt och jag var i himlen.

Efter frukost var det dags att checka ut. Så vi gjorde det och sen väntade vi på en uber som körde oss till hamnen.

Väl framme där fick vi lämna av oss väskorna och sen blev det återigen dags för säkerhetskontroll. Den här gången gick det mycket bättre. Inget knas och inget strul, utan det var bara att kliva på. Och innanför dörrarna öppnade sig en sagovärld. Herregud. Vi stod allihopa och bara kollade runt och gapade. Allting var så fint.

När vi kommit ombord så gick vi och åt lunch och kollade in båten. Vi hängde lite i våra rum och så. Sen la jag mig och vilade lite innan middag. Jag var så himla trött och behövde verkligen den där tuppluren. Efter den gick vi och åt middag. Det var en trerätters middag och jag åt ceasarsallad, lax och créme brulée.

Efter middagen var vi alla väldigt trötta, så det blev en tidig kväll. Jag spanade in utsikten lite innan jag la mig. Magiskt.

Okej, gårdagen. Det kommer vara dag jag sent kommer att glömma. Men vi tar det från början. Det här blev ett sjukt långt inlägg. Ville bara förvarna om det.

Vi klev upp ungefär 08 för att packa ihop dom sista sakerna och för att äta en god hotellfrukost. Sen var det dags för att göra allt det där man måste göra. Checka in, lämna väska och gå igenom säkerhetskontroll. Vi hade tänkt strosa lite i taxfreen, men det hann vi inte med. För tydligen var man tvungen att gå igenom en till säkerhetskontroll om man skulle till USA, så vi skyndade dit. Väl framme på gaten så blev Jesper och Pernilla granskade återigen. Men efter det var det äntligen dags för att kliva på planet för att åka till vårt första stopp, New York.

Och där började resan på riktigt. Flygresan gick väldigt bra trots att den var lång, ungefär åtta timmar. Med lite film och podcast så gick tiden fort. Vi damp ner i USA. Men det var väl ungefär där som problemen började... När vi hade klivit av planet så skulle vi gå igenom någon kontroll och ta fingeravtryck och allt möjligt. Och där tog det stopp för mig. Jag märkte på en gång att något inte stämde när kontrollanten kollade igenom mina uppgifter, och jag fick så ont i magen på en gång. När han sen frågade om något hade hänt i min bakgrund så växte klumpen rejält. Efter en liten stund till ropade han i sin mikronfon: Escort nummer 7. Och ungefär där stannade mitt hjärta. Så en polis/kontrollant kom och hämtade mig och ledde in mig i ett väntrum där flera andra personer satt. Jag gick sätta mig på en bänk och vänta. Personer kom och personer gick, men jag fick sitta kvar utan att något hände. Och jag kände mig mer och mer gråtfärdig och längtade bara hem. Det var så många tankar som snurrade i mitt huvud där. Vad har mina föräldrar gjort som jag inte vet? Var det något med min väska?

Efter en halv evighet ropare tillslut en kontrollant mitt namn, och sa att mina fingeravtryck inte hade blivit tydliga och att han väntade på att dom skulle komma in. Där släppte lite av min nervositet, för då tänkte jag att då är det ingenting som jag har gjort iallafall. Efter någon minut till ropade han fram mig och ställde några frågor, innan han tillsist önskade mig en trevlig resa. Usch, usch, usch. Det där var helt klart bland det västa jag varit med om. Det var så många scener som spelades upp i huvudet på mig. Den ena värre än den andra. Men det gick ju bra. Tack och lov!

Vi skulle som sagt vidare från New York och var från början lite halvstressade. När vi stod i kön för att få vårt handbagage kontrollerat såg plötsligt jag och Marcus att Jesper gick förbi oss, tillsammans med en kontrollant. Dom gick iväg åt helt fel håll och vi tänkte väl ungefär att vad i helvete händer nu. Efter lite väntan och många tankar fick vi veta att någon kontrollant på Arlanda hade ritat på boardingpasset, där det absolut inte fick vara ritat. Så Jesper var tvungen att skriva ut ett nytt. Men det gick ju bra, det också.

Tillslut kom vi fram till gaten. Där stod det att planet var lite försenat, även om det inte var mycket. Efter en stund fick vi kliva på. Och där blev vi sittande. Och det blev varmare och varmare i planet. Sen började kaptenen att prata. Han berättade att en lampa på ena vingen var tvungen att bytas och att det skulle ta mellan 20-40 minuter. Suck, tänkte nog hela planet. Men vi satt snällt kvar i 40 minuter. Då ropade kaptenen igen att de hade problem med något batteri tror jag det var. Jag tror att det hade tagit slut under tiden som AC stod igång för att kyla ner planet. Vi fick dock gå ut om vi ville, vilket dom allra flesta ville. Vi hann dessvärre inte längre än till gaten och vända innan vi fick gå tillbaka för nu, nu skulle vi åka. Det blev tyvärr inte så.

Det tog tid när vi kom in i planet igen och plötligt hörde vi skrik från bakre delen av planet. Några minuter senare hade fyra polisbilar med blåljus kommit. Fyra personer var tvungna att lämna planet efter att något typ av bråk hade uppstått. Och ni som är flygvana kanske vet att om någon kliver av planet efter att väskorna är inpackade så måste deras väskor också tas ur planet. Och det går inte på fel minuter. Så vi fick återigen kliva av planet och gå ut i gaten där vi fick vatten och lite snacks. Vid det här laget var jag gråtfärdig. Jag var så trött efter att ha varit uppe i nästan ett dygn. Jag var svettig, varm och less. Och jag saknade min säng något överjävligt.

Men sen fick vi äntligen lyfta. Ungefär fem timmar försenade. Och skapligt trötta. Regnet vräkte ner och det var lite turbulent till en början. Planet gasade nästan full gas länge och jag tänkte faktiskt att inatt kommer jag dö i en flygkrasch. Det här kommer inte gå vägen. Ni vet när man bara känner att jag skulle aldrig ha åkt hit för det här blir det sista jag gör? (Mamma, du vet vilken känsla jag pratar om) Så kände jag. Jag är inte det minsta flygrädd men min magkänsla var så dålig. Dock tror jag att jag var för slut för att orka bry mig, haha. Så jag somnade rätt snabbt när vi hade kommit upp i höjd. Och sen sov jag till och från större delen av resan på ungefär 2,5 timme. Jag vaknade till när vi åkte över Orlando. Staden nedanför lyste så oroligt vackert och då fick jag hopp om livet igen.

När vi hade landat hämtade vi snabbt upp våra väskor och satte oss i två taxis och åkte till vårat hotell. Där checkade vi in och hoppade direkt i säng. Då hade vi varit vakna i ett dygn. Jag somnade på en gång. Av ren utmattning.

Ja, det där var väl ungefär så som gårdagen gick till. Det blev ett sjukt långt inlägg men det borde väl vara roligare att läsa än bara korta snuttar. Jag får skriva om våran dag imorgon. Nu är klockan ungefär 23:30 här och vi ska sussa. Imorgon har vi en heldag på båten. Puss och hej från mej!

Igår var ingen vanlig dag. Det var faktiskt inte så att vi ?bara va? på Arlanda tidigt bara för att. Utan det fanns en anledning till det. Nämligen att Börje och Pernilla blev herr och fru Kurki. Efter massa år tillsammans, tre barn och två hundar så slog dom tillslut till.

Det var en fin, familjär ceremoni i Arlandas kapell med bara dom närmaste. Ceremonin var inte heller så lång, men det hann ändå bli lite tårar. Efter ceremonin gick vi upp till ett av våra hotellrum. Där hade ?vi barn? fixat en överraskning tills dom. Champagne, jordgubbar, choklad och nötter. Sen fick vi en bonus också, från hotellet. Någon hade bokat en bricka med massa godsaker på, och den stod på mitt och Marcus rum. Grejen var att den skulle ha stått där en månad senare. Så vi fick ta den om vi ville, och man tackar ju inte nej till gratis snacks. Så den hämtade vi upp till det rum där vi satt och chillade. Vi satt och bara snackade och skrattade i ungefär två timmar, sen var det dags för middag.

Vi åt uppe på restaurangen på Clarion. Vi började med en fördrink. Jag tog en moscow mule. Sen var det dags för förrätt. Då beställde jag in en minipizza med svamp, ost, inlagd lök, böngroddar och smetana. Konstig pizza men oväntat god. Och vill varmrätt beställde vi alla in oxfilé med potatiskrocket och bea. Och rödvin! Kvällen avslutades med efterrätt. Vi alla var egentligen lagom mätta men ingen av oss kunde låta bli, haha. Är det bröllopsmiddag så är det. Jag och Pernilla delade på en cremé brulée och det var precis lagom.

Efter middagen var alla så sjukt trötta så vi gick till rummen på en gång. Typ direkt vi kom till vårat rum så började jag blöda näsblod, så det såg ut lite som en slagfält innan jag hade torkat bort allting. Så kan det gå. En snabbdusch senare så låg vi i sängen och före klockan 23 så sov vi.

En till en början stressig dag, men som tillslut blev hur fin som helst. Och alla lyckoönskningar till Börje och Pernilla, dom är så fina ihop.

Nu har vi passerat alla säkerhetskontroller, lämnat väskor och köpt lite dricka. Så nu är vi mer än redo för att lyfta. Planet går 12:25 så nu är det väldigt, väldigt nära. Vi hörs när vi är i Trumps land. På återseende.

Idag kändes det som den första riktiga vinterdagen. Det är lite, lite vitt i gräset och bilarna är helt frostiga. Temperaturmätaren visar -6 grader. (Ja mamma, jag vet att ni har kallare) Men den här fuktiga kylan kryper in innanför skinnet på en.

Nu ska vi fixa det allra sista, sen vid lunchtid åker vi mot Arlanda. Min ambition är att jag ska blogga så mycket jag kan den här semestern. Dels för att visa er men också för att det är mycket lättare att komma ihåg själv allt som han gjort, om det finns nerskrivet. Jag lovar ingenting, men jag ska göra mitt bästa. Over and out för nu.

Nu är det mindre än två ynka timmar kvar tills jag checkar ut från det här stället i några veckor. Det känns overkligt och som någonting som kommer hända om några månader, inte några dagar. Hösten har gått så otroligt fort.

När jag kommer hem snart så ska jag sova i några timmar. Sen ska jag och Marcus åka ner på stan för att äta lunch med två kompisar. Jag ska också passa på att göra några ärenden som jag bara måste köpa innan vi drar. Köpa ny deo och hudkräm, såna där småsaker.

I eftermiddag sen har vi massor att göra. Städa, packa och fixa klart ALLT. Vi har dessvärre inte oddsen på våran sida. Igår kväll hände något med våran diskmaskin.. Så vi misstänker att den inte kommer funka något mer innan vi åker. Så vi får diska för hand helt enkelt. Men det är fel tid för såna här bekymmer nu...

Ikväll någongång kommer Marcus familj ner. Poletten kommer säkert att trilla ner när man ser dom. Det borde bli mer verkligt då. Att vi snart ska utomlands (!!!)

Då var det dags. Andra nattpasset av tre är på ingång. Jag håller tummarna att det går vägen. Jag kunde inte sova i morse, utan vaknade redan 10:45 och efter det var det kört. Jag vet inte vad som var felet, men pigg var jag iallafall. Min kropp är nog inte van att jobba natt, så den var nog redo för uppstigning efter bara några få timmar.

Eftersom jag inte sov så länge så hann jag och Marcus göra lite mer ihop innan han började jobba. Vi åkte ut på Erikslund direkt efter att jag ätit en pizzaslice till frukost/lunch. Där köpte han en vitskjorta och sen handlade vi lite födelsedagspresenter. Därifrån åkte vi direkt till ett solarium som finns på Hälla. Vi tänkte att vi skulle ha hunnit få lite färg innan vi drar utomlands, men det har inte blivit av. Så nu hinner vi nog bara sola en gång till. Aja, allt är bättre än inget.

Sen åkte vi hem och han åt lite lunch, innan jag körde honom till jobbet. Efter det vilade och sov jag i några timmar (välbehövligt), och sen provade jag lite kläder. Jag har inte varit det minsta hungrig idag, men jag åt lite middag framför TV:en också, innan jag gjorde mig klar för att åka till Hälla för att lämna bilen. Jag hann säga hej och hejdå till Marcus också, innan jag satte mig på bussen som nu är på väg in till stan.

Ja, det var min dag i korta drag! Nu hoppas jag på en lugn natt utan några allvarliga händelser. Usch, så kallt som det börjar bli nu så borde folk hålla sig inne. Och sova.