Var då inte det lättaste att välja en här,för jag har så otroligt fina och underbara vänner,hela bunten men om jag måste välja så blir det Sara som är min närmsta,eller vad man säger!

Vi har inte kännt varandra så himla länge,typ 4 år,men under den tiden har vi kommit varandra väldigt nära,men är nog egentligen nu i 7-8:an som vi har kommit varandra så nära att man kan berätta vad som helst,för Sara vet saker om mig som inte en enda människa på hela jorden vet,eller ens kunnat ana!

Sara är den jag pratar med när jag är pratsjuk,den jag skrattar med när jag är lycklig och den jag gråter med när allt känns åt helvete!

Och på dom här 4 åren så har vi ju hunnit med att fixa en massa minnen,bra,dåliga,"seriösa",roliga,tokiga,läskiga!Listan skulle bli lång om jag skulle rabbla upp allihopa,så struntar i det!

Men en sak är då säker!

Jag älskar dig Sara Östling!

 

sara

29 december 2010 13:30

man gulliplutten då, du är så underbar! :)
älskar dig sanna <3

http://saraostling.bloggplatsen.se

Sanna Svensson

29 december 2010 20:36

du kan vara!

 

Karin

5 januari 2011 21:59

men jag då? :'(
jag har andra vänner som betyder massa.

http://karinastrom.bloggplatsen.se

Sanna Svensson

10 januari 2011 21:54

Karin?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ledig torsdag gjorde att jag kunde följa med till Stockholm som sällskapsdam. Mysigt att göra något annat en kväll. ...

I helgen som var var det dags igen. Vi styrde kosan mot Västerås och hade en riktig dunderhelg. Vi möttes av gröna gräsmattor och solsken. När vi kom ner lämnade vi av Altay och checkade in på hotellet där vi chillade en stund innan vi begav oss ...

Plötsligt händer det. Plötsligt kom jag på att jag skulle blogga och då gäller det att passa på. Det är ju något jag vill göra men jag glömmer helt enkelt bort det. Jag minns inte ens det senaste inlägget jag skrev men det var väl ett bra tag sen. ...

En solig morgon på väg till jobb på annan ort. Vi fick göra en räddningsinsats av vår bro som höll på att rasa när snön smälte. Det var längesen jag kände sån stress som när vi hörde att spikarna centimeter för centimeter drogs ut från hus...

Och en god frukostmacka åts i solskenet långt inne, borta från kylan. ...